Idag käkade jag lunch med Lina, vi tände ljus och satt vid köksbordet och pratade. Och vi kom in på att man idag ofta behöver en tv, dator eller liknande för att kunna umgås. I många hem äts middagen framför tv:n, istället för att man tar vara på den korta tiden av dagen man sitter ner tillsammans och kan umgås. Det är så härligt att umgås med någon som man bara kan sitta rätt upp och ned och prata med, istället för att behöva en tv som "säkerhetsnät" ifall det blir tyst. Blir det tyst så fine, och går det inte att vara så avslappnad med personen, att man alltid måste fundera ut samtalsämnen, kanske det är dags att hitta nytt sällskap? Själva grunden i en vänskap måste ändå vara att man ska kunna vara ärlig, upptäcka nya sidor hos sig själv och hjälpa varandra att utvecklas. Jag har stora krav på vänskap, men det måste man ha. Vänner får mycket av våran tid, och man måste vara självisk i valet av vilka man vill ha närmast.
Många gånger tycker jag dock att det blir så självklart att man måste göra någonting när man umgås, man måste ha hela dagen planerad. Varför inte bara träffas och se vad som händer? Våga göra ingenting! Många av de roligaste dagarna/kvällarna är de som blivit av spontant, där man inte sagt "ok, lördag kväll ses vi kl 20 och då jäklar ska vi ha kul!" Även om man jobbat hela dagen och egentligen helst skulle lägga sig i soffan med en kopp choklad... Det är också viktigt, att man har vänner som man vågar vara ärlig mot och ändå vet att de finns kvar. De kanske tycker exakt likadant?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar