Minnen

Jag har nyss fått mina gamla saker nerskjutsade, inklusive gamla klassfoton, skolböcker och arbeten. Så även om det var meningen att jag skulle få lite ordning på stället idag så började jag till melodierna av Billie the vision and the dancers gå igenom påsarna. Det första jag hittade var klassfoton från mellanstadiet och högstadiet, och även t-shirten med små kommentarer från alla överförfriskade klasskamrater. Självklart kommer starka känslor fram, det är mycket tid jag spenderat med människor, varav de flesta jag inte längre umgås med. Men så när jag försökte sortera ut vad av alla saker jag ska slänga och inte, började jag fundera. Behövs dessa saker för att jag ska minnas? De frammanar känslor för en stund, men det går över ganska snabbt. Dessa minnen är ju sparade, men av rädsla för att de ska försvinna sparar man små symboler för dess betydelse. Men, försvinner de så borde de inte kunna komma fram senare. Eller?
Dessa människor kommer alltid att ha en plats i min själ, eftersom de har gjort mig till mig. Är det så farligt om vissa minnen råkar försvinna? Det känns som man måste försonas med tanken på att minnen sorteras ut med åren, och visst det kan vara kul att kolla på foton med en kompis och komma ihåg, men har de någon betydelse för framtiden?
Jag börjar leka med tanken på hur det skulle kännas om någon glömt bort att jag en stund funnits i deras historia. Skulle det såra? Det beror på, om det är någon jag brytt mig väldigt mycket om och man på det sätter anar att känslorna inte var besvarade. Dock var jag en annan människa då, liksom jag var en annan människa igår. Sara under den tiden kan bli sårad för det som var då, men kan jag bli sårad i efterhand?
I en bok läste jag om en klok människa, som lärt sig glömma med ömhet. Då syftade författaren på att man ska lära sig av sina egna och andras misstag, och sedan glömma dem med ömhet, utan bitterhet. Samma sak tycker jag fungerar med minnen. Det krävs ömhet för att inse att man har haft en person i sitt liv under en period, och delat upplevelser, glädje och sorg, men att det är dags att gå vidare. Det betyder inte att personen inte haft en stor inverkan på min person, men att det är tid för en annan episod av livet. Och för att kunna omfamna alla nya upplevelser med full medverkan, behövs det att man lagt det gamla bakom sig utan bitterhet.