R-E-S-P-E-C-T

Hit it Aretha! Dagens ämne: respekt. Det är, när jag tänker på det, det enda du behöver för att vara en hygglig individ. Respekt för djur och natur, för andra människor och deras åsikter, för yttrandefrihet, för dig själv, för din kropp. Sen är det svåra ju att leva efter det. Man låter omständigheter stå i första rummet, känslorna tar över. Speciellt när det gäller en själv.
Jag vet själv att jag är jäkligt dålig på att respektera min kropp. Den släpar runt på mig hela dagarna och kör det ena långa träningspasset efter det andra, och ändå gnäller jag på hur den ser ut när den får vila ut lite.
Något annat som jag har svårt att kombinera, är respekt för djur/natur och för andras åsikter. Vart går gränsen mellan att kämpa för sin sak och lägga sig i andras privatliv? Är det ok att göra folk förbannade när man vet att ens argument håller bäst?

Kampen mellan hopp och uppgivenhet...

är en kamp som ofta utkämpas även i min hjärna. Orättvisor. Det finns så fruktansvärt mycket orättvisor, överallt. Börjar man se dem dyker de snart upp som finnar i ett översminkat ansikte. Så länge det finns människor kommer orättvisorna vara kvar. Jag tror på att människan kan vara god, jag har träffat så många som visat mig det. Men i fel situation kan alla bli destruktiva.
Rädda, trötta och hjärntvättade går vi i samlad trupp, runt i en ond cirkel. Även om man tar sig ut, blir det för mycket att se alla andra gå runt i samma cirkel.
Hur ska man orka kämpa, när molnen bara blir svartare och cirkeln tätare? Finns det något hopp?

Det är ju så enkelt!

men ändå så svårt att hålla sig till. Jag vet precis hur jag vill leva mitt liv. Jag vill leva i nuet, bara njuta av musik, konst, litteratur, långa samtal. Hitta tillfällen och se vart de leder mig. Det handlar bara om att slappna av och sluta tänka, sluta stressa, virra, analysera, etikettera, planera... Nån gång kommer jag väl hitta den Sara, som verkligen inser att livet inte handlar om att prestera, istället för att bara tänka det. Men jag vill att det ska vara nu!, jag är trött på att alltid leda mig själv in i samma djungel av ångest och destruktivitet. Det är då jag önskar att någon skulle dyka upp och leda mig mot öppna marker.

Behåll Sverige svenskt del 2...

Jag har ju just kommit igång, har massa tankar att formuler kvar... Islam var vi inne på. En demokrati bygger på de grundläggande rättigheterna, vilka borde respekteras oavsett var i världen vi är. Jag vill kämpa emot kvinnoförtryck lika mycket i Afganistan som i Sverige. (Och det är fullt med kvinnoförtryck i Sverige också, även hos oss äkta svenskar). Om en familjen har bestämt sig för att en flicka ska omskäras kommer det göras, vart hon än befinner sig. Att extrem islamism kommer till Sverige gör det bara lättare att bekämpa. Men vi måste prata om saker! Det går inte att lägga locket på, det är så sverigedemokraterna kan växa sig stora. Folk blir förbannade för att deras son får stryk av ett gäng albaner och röstar på imbecillerna. Förlåt rasisterna. Ne Sverigedemokraterna menar jag ju! Puh börjar bli trött...
Att inte våga ta upp saker och inte våga prata med en person för att den kommer från en annan kultur är också en sorts rasism, även om man inte menar något illa. Just att bunta ihop folk är väldigt farligt. Vi är en nation med väldigt få människor i jämförelse, och inte ens vi är likadana... Varför skulle några andra vara det?

Till sist; Sverige skulle inte vara vad det är nu om det inte hade varit för invandring. Vi hade inte haft samma språk, samma teknik, samma kultur etc etc. Det behövs förändring för att komma framåt. Sen vill jag också behålla den svenska naturen. Men den håller vi vettiga svenskar på att förstöra (även om vi börjar nedåt afrika och arbetar oss uppåt). Men det är en fråga om miljö, det tar vi en annan sen kväll. God natt!

Behåll Sverige svenskt!

Med nationaldag och val till EU- parlamentet i ryggen, har jag mycket tankar jag vill försöka formulera. Jag har diskuterat termen svenskhet med många de senaste veckorna, och sett en del debattprogram etc. Vad innebär det att vara just svensk?
Rent formellt är det en svensk medborgare, med svenskt pass. Men räcker det då? Måste man inte kunna svenska också? Eller ha varit på skansen minst en gång?
Vad är typiskt svensk? De flesta skulle väl svara flaggan, nationalsången, en röd stuga med vita knutar, eller den svenska mentaliteten. Vad fan är det? Hur beter sig en typisk svensk? Det enda jag kommer på är det är väldigt ovanligt att prata och lita på främlingar i Sverige. Det behåller vi! (skulle väl en Sverigedemokrat säga, för främlingar är läskiga...)
Varför skulle alla svenskar behöva känna gemenskap? Svar: för att vara starka mot omvärlden.
Hur kan nio miljoner svenskar kunna känna gemenskap? Svar: genom att hitta på objekt som endast vi har, som endast vi kan. Till exempel vår egen sång, vår flagga.
Detta är säkert effektivt under krigföring, för att de som strider ska kunna känna att de gör det för en bra orsak- för fosterlandet (och inte för att kungens/statsministerns/presidentens/gubbjävelns skattkista ska växa)
Det är en del av Sverigedemokraternas propaganda, att vi ska rusta försvaret och stärka den svenska mentalitetan för att kunna av en fri och självständig stat. Men demokratisk då?
Vid det här laget i mänsklighetens historia borde vi ha insett att våld leder till våld. vad händer när vi fryser ut, isolerar- människor slår tillbaka! Hmm, undrar varför.
Något jag får rysningar när jag hör, är att invandrare ska vara tacksamma för att "vi" släppte in dem. Vad vi? Vad har du och jag gjort?
Om jag sätter in mig själv i situationen: det är krig i Sverige, sen många decennier. Jag har dålig utbildning, vi är fattiga, jag har växt upp med våld. Sen kommer kriget till vår dörr, vi tvingas fly från allt och alla vi känner. Till Irak. Från att jag kommer från flygplatsen får jag misstänksamma blickar. Vi får en lägenhet i ett område där det faktiskt finns andra svenskar, som det går att prata med och dela upplevelser! Men vi hinner knappt landa innan det är dags att börja "anpassa sig". Lära sig språket, studera, skaffa sig ett jobb för att försörja alla syskon och äldre föräldrar- gärna de som är kvar hemma i Sverige också.
Om vi som växer upp i "demokratiska och aktvärda" Sverige inte klarar pressen, hur fan ska man göra det med den bakgrunden?
Alla är bara människor, och det finns inget "vi svenskar". Islam är ett känsligt ämne. Det går vi in på! Personligen anser jag att alla religioner är föråldrade och att folk borde tänka själva istället för att citera en bok. Kristendom kan också vara extremt, det beror på hur vi tolkar det.