Med nationaldag och val till EU- parlamentet i ryggen, har jag mycket tankar jag vill försöka formulera. Jag har diskuterat termen svenskhet med många de senaste veckorna, och sett en del debattprogram etc. Vad innebär det att vara just svensk?
Rent formellt är det en svensk medborgare, med svenskt pass. Men räcker det då? Måste man inte kunna svenska också? Eller ha varit på skansen minst en gång?
Vad är typiskt svensk? De flesta skulle väl svara flaggan, nationalsången, en röd stuga med vita knutar, eller den svenska mentaliteten. Vad fan är det? Hur beter sig en typisk svensk? Det enda jag kommer på är det är väldigt ovanligt att prata och lita på främlingar i Sverige. Det behåller vi! (skulle väl en Sverigedemokrat säga, för främlingar är läskiga...)
Varför skulle alla svenskar behöva känna gemenskap? Svar: för att vara starka mot omvärlden.
Hur kan nio miljoner svenskar kunna känna gemenskap? Svar: genom att hitta på objekt som endast vi har, som endast vi kan. Till exempel vår egen sång, vår flagga.
Detta är säkert effektivt under krigföring, för att de som strider ska kunna känna att de gör det för en bra orsak- för fosterlandet (och inte för att kungens/statsministerns/presidentens/gubbjävelns skattkista ska växa)
Det är en del av Sverigedemokraternas propaganda, att vi ska rusta försvaret och stärka den svenska mentalitetan för att kunna av en fri och självständig stat. Men demokratisk då?
Vid det här laget i mänsklighetens historia borde vi ha insett att våld leder till våld. vad händer när vi fryser ut, isolerar- människor slår tillbaka! Hmm, undrar varför.
Något jag får rysningar när jag hör, är att invandrare ska vara tacksamma för att "vi" släppte in dem. Vad vi? Vad har du och jag gjort?
Om jag sätter in mig själv i situationen: det är krig i Sverige, sen många decennier. Jag har dålig utbildning, vi är fattiga, jag har växt upp med våld. Sen kommer kriget till vår dörr, vi tvingas fly från allt och alla vi känner. Till Irak. Från att jag kommer från flygplatsen får jag misstänksamma blickar. Vi får en lägenhet i ett område där det faktiskt finns andra svenskar, som det går att prata med och dela upplevelser! Men vi hinner knappt landa innan det är dags att börja "anpassa sig". Lära sig språket, studera, skaffa sig ett jobb för att försörja alla syskon och äldre föräldrar- gärna de som är kvar hemma i Sverige också.
Om vi som växer upp i "demokratiska och aktvärda" Sverige inte klarar pressen, hur fan ska man göra det med den bakgrunden?
Alla är bara människor, och det finns inget "vi svenskar". Islam är ett känsligt ämne. Det går vi in på! Personligen anser jag att alla religioner är föråldrade och att folk borde tänka själva istället för att citera en bok. Kristendom kan också vara extremt, det beror på hur vi tolkar det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar