Vems ansvar?

Vi innehar en makt vi inte har rätt till, makten över andra människors liv. De flesta av oss har inte valt den, och vill inte ha den. Vi har orättvist blivit fördelade den av de som styr människornas samhälle, i olika tidsperioder. Imperialism, globalisering, industrialisering, kapitalism, har visat vägen till samhället idag. Och vad är det? Västvärldens samhälle består av lögner. Resten består av stoftet och askan.
Men har vi något ansvar? Är det vår ansvarighet att hitta vägen ut ur labyrinten som samhället lurat in oss i? Måste vi känna skuld för att vi lever som samhället förberett oss?
Vi kan inte skuldbelägga oss själva för vad någon annan gjort, det är att gräva sin egen grav. Men, vem är någon annan? Du är någon annan för din granne. Du påverkar henne, du formar samhället. Produktion föds av efterfrågan. Vi har, om än kanske oönskad, makt. Det positiva är, att det inte krävs mycket. Om vi bara känner efter, tänker. Vad kommer den här produkten ifrån? Vem har lagt sina händer på dess kropp före mig? Kan jag hjälpa honom?
Att tänka på sig själv är inte själviskt, det är viktigt. Men att tänka på andra gör mina tankar om mig själv renare.

Rebellion

Crossing all the lines, going miles to far
Entering the dangerzone, never wait for an okay
Come joine, come with

We´re screaming in your face, never gonna shut up
It takes more then a fence to stop the rebellions
I takes a change

Feels like home

Det är flera faktorer som bidrar till den väldigt sköna känslan som värmer kroppen nu. Dels den mest självklara- varmt te. En bidragande orsak är också att jag nyss vaknat ur en tupplur på soffan efter att ha simmat och ätit lunch, och är alldeles mys-trött. Norah Jones gör sitt jobb hon med. Men tittar jag lite längre in är det höstkänslorna som börjar komma. Jag älskar hösten. Att få svepa om sig en lång bred halsduk och ta en promenad i den friska luften. Doften. Löven. Stillheten som sommaren lämnade efter sig, också förväntan över skolstarten. Nu har en och en halv vecka förflutit på skrivarlinjen, och jag vet att jag behöver fokusera på skolan nu. Det är skönt. Jag fortsätter på min väg, och jag har mycket kärlek i mitt hjärta.

små små dockor i en stor värld

Idag installerades automater med handsprit på skolan. Det är något med hysterin som gör att jag känner mig instängd, kontrollerad. Och det är väl en ny del av kontrollsamhället, dock i en annan form än kameror och uniformer. Vi slussas runt, litar blint på medier som gör en skräcksaga om ett virus som har mycket värre kollegor, men vad gör vi åt dem? Nej för HIV drabbar bara bögar och afrikaner, det är lugnt. Och tuberkelos, finns det verkligen fortfarande? http://www.smittskyddsinstitutet.se/sjukdomar/tuberkulos/

Vad vet vi egentligen, vad har vi sett och hört med egna ögon och öron? Hur vet vi vad som inte är påhittat för att styra? Om man visste hur styrd man var egentligen... Ett exempel, som dessutom tillåter mig att mobba mitt favoritbarn USA är följande, hämtat ur Zeitgeist Addendum: 2007 fick det amerikanska försvarsdepartementet 161,8 miljarder dollar för "kriget mot terrorismen", (aka kriget mot alla som inte tycker som the allmighty americans), håll i minnet att år 2004 dödades ungefär 2000 människor genom förmodad terrorism, av dessa 70 amerikaner. Den absolut vanligaste dödsorsaken i USA, hjärtinfarkt, dödar 450 000 varje år. Forskningen för hjärtinfarkter fick 3 miljoner dollar. Hmm, var propagandan för ett nytt världskrig mot terrorismen verkligen helt sanningsenlig mån tro?
Jag förstår bättre för var dag innebörden bakom orden Question authority.

Hopp!

http://suprememastertv.com

I´m just a little different

Drop your gard, dont be alarmed
I know you see me, stop turning your head
Look into my eyes, and you´ll find
I´m like you, just a little different

Min sanning

Jag vet varför du tror. Du behöver en förklaring till ondska. Du behöver veta varför du lever. Du behöver ett kall. Du behöver stöd. Du behöver hopp. Du behöver en bruksanvisning till livet.

Men du behöver inte söka dig till kyrkor, böcker, frälsare. Allt finns i dig. Ondska finns, för att människan inte är perfekt. Du är destruktiv, girig, avundsjuk. Vårt samhälle när dessa sidor. Du vill veta varför du lever. Du finns för att du föddes. Livet är fantastiskt, men det är allt det är. Njut av det, och hjälp andra att göra detsamma, där har du ditt kall. Vill du ha stöd, hopp? Se in i dig själv, och se sedan in i din näste. Jag tror, men jag tror på människan. Jag tror på naturen, på samhörighet. Andlighet, men andlighet mellan varelser. Vi är häpnadsväckande. Belys det, se din egen kraft. Ge inte någon gud tacksamheten för vad du åstadkommer, ge den till dig själv. Och en bruksanvisning? Varför, för att du vill veta vad som är rätt och fel? Det vet du redan, du är klokare än du tror. Det finns inga genvägar, men om de fanns skulle vi inte se livets härligheter lika tydligt. Om motgångarna blir mindre förminskas också härlighetens topp. Vi behöver en svängig färd. Jag förstår att du behöver någon att luta dig mot. Luta dig då mot mig en stund. Sen ska vi gå ut och känna på livet.

En ny favorit när jag är arg på världen (Dylan)

Masters Of War

Come you masters of war
You that build the big guns
You that build the death planes
You that build all the bombs
You that hide behind walls
You that hide behind desks
I just want you to know
I can see through your masks

You that never done nothin'
But build to destroy
You play with my world
Like it's your little toy
You put a gun in my hand
And you hide from my eyes
And you turn and run farther
When the fast bullets fly

Like Judas of old
You lie and deceive
A world war can be won
You want me to believe
But I see through your eyes
And I see through your brain
Like I see through the water
That runs down my drain

You fasten the triggers
For the others to fire
Then you set back and watch
When the death count gets higher
You hide in your mansion
As young people's blood
Flows out of their bodies
And is buried in the mud

You've thrown the worst fear
That can ever be hurled
Fear to bring children
Into the world
For threatening my baby
Unborn and unnamed
You ain't worth the blood
That runs in your veins

How much do I know
To talk out of turn
You might say that I'm young
You might say I'm unlearned
But there's one thing I know
Though I'm younger than you
Even Jesus would never
Forgive what you do

Let me ask you one question
Is your money that good
Will it buy you forgiveness
Do you think that it could
I think you will find
When your death takes its toll
All the money you made
Will never buy back your soul

And I hope that you die
And your death'll come soon
I will follow your casket
In the pale afternoon
And I'll watch while you're lowered
Down to your deathbed
And I'll stand o'er your grave
'Til I'm sure that you're dead

Från mig till dig

Du får tycka att jag är naiv, att jag ger människan tillgivenhet den inte förtjänar. Det är din rätt. Du får tycka att jag är flummig, att jag inte kan ha roligt, att jag bara skryter med fina ord och invecklade tankar. Jag kan inte säga att du har fel, för det finns inget rätt och fel. Du får kalla mig hippie, gräsätare, aktivist, kommunist, fascist, om du känner att du behöver det.

Men vad är livet utan hopp? Hur kan du leva, utan att tro på godhet och kärlek? Hur kan du leva, utan att vara ärlig mot dig själv? Varför dölja ditt vackra jag bakom murar av osäkerhet, självdestruktivitet, förnekelse? Varför följer du storebrors fotspår, när du kan gå din egen väg?

Är du rädd för tystnaden?

Tänk efter, hur ofta har du helt tyst omkring dig? Ingen musik, ingen tv, inget sällskap. Bara tystnaden. Om jag inte tänker mig för, har jag alltid flera saker för mig samtidigt- lyssna på musik till frukosten, pyssla till tv:n, sjunga när jag lagar mat. Inget fel i det, men jag anar att jag gör det för att på något sätt effektivisera, för att känna att jag inte spiller tid. Inte för att det man gör är något livsviktigt, det skulle lika gärna kunna vara tyst.
Men det krävs träning för att orka hålla musiken avstängd. Rummet blir lite jobbigare, tankarna mer högljudda, tiden går långsammare. Det är då jag inser hur mycket jag behöver tystnaden.
Förr när jag åkte till min pappa tyckte jag alltid att det var så tråkigt, för det händer ju ingenting! Allt går i ett långsammare tempo, det är framförallt tyst. Pratar man så gör man det, annars ägnar sig alla åt sin sak, tyst. Numera älskar jag att åka till pappa, för att så fort jag kommer genom dörrarna varvar jag ner maskinen. Andas långsammare, går långsammare, äter långsammare... Det har blivit en viloplats, hela huset andas harmoni. Trist att man behöver komma bort för att slappna av och inte kunna göra det i hemmet. För där finns stressen närvarande. Räkningar på bordet, stirrar de för mycket på mig gömmer jag dem i en låda men de kikar ändå ut genom springorna. Jobbmail, städning, etc... Allt som är närvarande, som man vet att man kan göra och borde (huu vad jag hatar det ordet).
Men en sak i taget, just nu tränar jag på att vara tyst!

kapten röd et pain au chocolait

Tillbaka i Norden lite mer fransk, lite brunare, lite klokare...

Resan visade sig var bra för kreativiteten, har skrivit väldigt mycket. Inom en snar framtid blir nog något publicerat här... Tyvärr har det gått dåligt med låttexter darling, har svårt att få in mina ord i en form. Ganska snart kommer föreställningen (Be Green) komma upp på hemsidan http://www.milkandmjolk.com , men kan varmnt rekommendera sidan redan nu för er konstnärligt intresserade. Finns film, foto, musik och självklart dans.

Hittade precis två dokumentärer jag inte fattar att jag missat

http://www.zeitgeistmovie.com/

Innehåller bland annat en förklaring till den ekonomiska krisen innan den hände.
"None are more hopelessly enslaved than those who falsely believe they are free"(Johann Wolfgang von Goethe)

Zeitgeiströrelsen har som mål en värld utan pengar och där vi lever på ett ekologiskt hållbart sätt, och är en gren av Venusprojektet skapat av Roxanne Meadows och Jacque Fresco. Visionen är att med hjälp av ett datorsystem fördela världens resurser, och de har ett stort forskningscenter där de skapar något som liknar hus och bilar ur en rymdfilm, men som ska vara miljövänliga. Idéen är för mig ny(Venusprojektet har funnits sen 1975), och jag håller kanske inte med på alla punkter men väldigt intressant.

Dagens citat; Man måste ju vara svartsynt när man tänker på hur livet är, annars är man ju dum i huvudet/ Pantertanten och författaren Barbro Lindgren

På fredag är det återföreningarnas återförening i Eslöv, All you need is love!