Dagens i-landsproblem

Att välja mellan två nyårsfiranden. Fy vad det är synd om mig. Fast egentligen skulle jag vilja käka och bara mysa med en person. Aldrig är man nöjd. Faktiskt, aldrig. Jag längtade till familjen och nu längtar jag hem. Jag ville ha snö och nu håller jag på å bryta benen av mig på isen. Jag var för hungrig, käkade och blev för mätt. Jag vill inte ha ett förhållande men känner mig lite ensam. Nej Anna, jag tror det är som vi snacka om förut. Omständigheterna avgör inte om vi är lyckliga eller ej, det är hur man ställer sig till dem som spelar roll.

"Hur går det med kärleken då?" Vem vill höra det? Kanske den som är nykär och inte kan sluta prata om kärleken. Men resten vill fan inte höra det. För det första, förutsätter det att alla vill ha ett förhållande. För det andra, för den som mer och mer ivrigt söker kärleken men inte hittat den, blir verkligheten alltför uppenbar. Och för den som en gång var kär men som numera endast håller fast för trygghetens skull, blir det i bästa fall en väckarklocka. Sorgligt nog måste jag erkänna att jag ställde frågan nån gång förra året. Jag ångrade mig direkt efteråt, men ändå- förlåt min vän. Kanske kan bli mitt nyårslöfte- ställ inga idiotiska frågor. Ett idiotiskt löfte. För även om man kan känna av läget, vet man ju inte riktigt vad som är känsligt eller ej. För möter jag den som är sprängande, dundrande, hejdlöst KÄR, finns ju inget bättre än just den frågan.