Dag 16

Idag saknar jag Sverige sa jag skriver pa svenska... En vanjer sig. Dagens insikt: Det spelar verkligen ingen roll vart du ar, vad du har eller vad du gor, sa lange du har karlek. Har anat eller vetat detta innan, men aldrig riktigt insett det forran nu. Saknar mina familjer sa valdans mycket nu, att jag hade statt ut med 30 graders minus bara for att fa kramas lite. JAJA, det att jattevackert har, jag har traffat manga fina manniskor, jag kommer traffa manga manga fler under min vistelse och skapa starka vanskapsband.

Det jag vill saga ar nog, att man vanjer sig vid allting. Oavsett vart du lever sa far du en vardag, du vanjer dig vid vackra solnedgangar, du vanjer dig vid att vara fattig och du vanjer dig vid att ha ett jobb. Det gar alltid att langta bort till nagot annat. Lugnet och sinnesfriden kommer inifran, skrattet och narheten kommer fran manniskor i din narhet. All you need is love. Och ja, jag vet, det kanns som en sjalvklarhet, men jag drommer mig ofta bort nar saker kanns trist, och glommer. Sa, den basta medicinen for mig just nu ar nog att meditera. Och att ge karlek, for da far du karlek tillbaka!

Day 8

One week in Auroville has already past! The time flies... As you already may have noticed, I really like this place. Still dont like the job, the computer just draws out my energy, and I have to sit there for about four hours a day... But cant quit now, or i could but wouldnt really feel fair. Am bathing in my own sweat here, might sound absurd for you guys in the cold. But are on my way to workout now, so doesnt matter!

there is not a lot of animal rights organisations in India compared to the amount of people, but there is PETA at least! They have done a really good job here. Check them out: http://www.petaindia.com/. If you think that leather is just a waste product from the meatindustri- think again. India has the biggest export of leather in the world, and lots of it comes from cows, their history of being sacred is just history. It is also common that stray dogs are captured and killed for leather, but the mark tho clothing with cow, sheep or goat because people wouldnt buy it otherwise. So, India it not the place to be an animal. (Is there somewhere that you would be safe as an animal?)

Day 6

Hi!:D Happy, happy happy happy! Yesterday we went to the festival at Sadhana forest, a community that plants trees (deforestation). When it was founded seven years ago, there was no trees their at all, but now the area is full of beautiful tropical forest. Their way of living is simple, but they use solar-panels for energy, and also exercisbikes connected to the power. Why pay lots of money for the gym when you can get a workout and green power for no cost at all? All of the food is vegan, and they do yoga, meditation, capoeira, african dance, etc... i wanna live their! And I can, anyone can move in and work, and you pay very little for food. But I can't do it at the same time as Im working at Sharan, so are going to do this at least till the end of January. But can always go back and hang out with all the wonderful people! What if everyone lived like this! (Yeah, movie tip- "La belle verte". Its great).
Check it out: http://www.sadhanaforest.org/
Even the kids are nice at Sadhana! Imagine that...

Gotta work now. Take care! (And my email doesn't work, for those it concerns)

Day 3

Its raining! Thought the monsunseason was over, but guess not... They say the climate changes have effected the weather down here too this year, but cant complain... Its still warm and cozy! Wasn't really my kind of morning today, we went up early for yoga and arrived at this really beautiful house, surrounded by a park with flowers and big trees and water, so peaceful. And then we walk in, and the lady tells us that one class costs 600 rupies (about 100 sek). Thats even expensive in Sweden! Non of us could afford that, so we decided to go to Matrimandir, this beautiful golden building in the middle of Auroville, where everything started. After a long drive, it was hard to find, we finally see it in the distance. But at the gates they tell us that were not welcome, and we need a pass even to go into the park. Nothing to do but to go back, you need a couple of days to get a pass. There not that welcoming of tourists here, but I can understand it. They want people to understand the visions and meaning of Auroville before you go into the most "sacred" (it isnt religious) part of it. So, i went back to the office to do some work. Yesterday we learned how to make nice vegan cheese on a cashew-nut and tofu base, I will be in charge of making them and selling them at the market on saturdays.
Yeah right, i couldnt sleep tonight so i made a budget. Looks like i can do without studying! (Ive been planning on studying on a distance from Sweden to get some money, and learn, of course...). But Nandita says i can live there for free after this month, and a already have a bike so dont have to rent one. Made a pro's and con's list:
Pro's not studying:I get to enjoy my stay fully. There will be non "should have" anxiety. And I wont do something that i dont wanna do. Con's: Less money. No points for later studies. No security when I get home. Yeah, doesn't look like Im gonna study...
Hope you all are doing ok back home in the cold! Feels kind of weird writing in english to swedish people, , men det ser sa konstigt ut utan a, a och o... Oops, power went out again, but the generator kicks in so its ok. Hmm, well I guess thats it for now. Have to get a memory-card reader, cant upload pictures just yet. But I will! This is Matrimandir but the way... Someday, I will get in there. When Im ready:)

Day 2

My first work day, sitting by a computer and adjusting a database... Not really what Id hopes for, but gonna do some other stuff to. Getting used to be being starred at, as a western you really stand out, but most people are friendly. Going to this festival in the forest on friday with dancing, drums, yoga, etc... It goes on all day, and its for free! And the food is vegan.
About animal rights, there are a lot of vegetarian food here but a lot of chicken to, and lots of milk and cheese. And there are goats and cows chained so they can hardly move.... But where working on it! Sharan stands for Sanctuary for health and reconnection to animals and nature, like to organization but not my job right now...
Sending some warmth back to sweden!

Dag 1

Have no idea if its possible to adjust the keyboard, going crazy writing without swedish symbols so it will be in english...

Ok, first morning in Auroville, India. So far the country actually looks like i imagined. There are cows everywhere, but they seem to feel ok, no ribs to be seen and no visible damages. The coolaste animal ever, just lying next to the the road and chilling, dispite if the crazy traffic, that kept me awake for the three hour ride from the airport. The honk is a drivers best friend here... The dogs are everywhere to, and people. Everything is everywhere, but its an organized chaos. It flows in the same rhytm.
Feels really good to be here, the flight was sooo long, even though i slept for most of it. Missed giving the taxidriver a tip, kind of embarrassing...
So I arrived at midnight on sunday, and met my room mate Madeleine, who works at Sharan to. Monday we spent at the beach, visiting Sharan and meeting Nandita, driving around on her motorcykle and dancing this really spaced out but fun astrology dance. And catching spiders in our kitchen... The biggest one Ive ever seen, but not dangerous.

Off we go!

Har nog aldrig fått höra/och själv sagt "jag älskar dig" såhär många gånger på en vecka. Det är så mysigt så jag blir sugen på att åka på långresor oftare, för att en inte fegar ur för att säga det en verkligen menar då.
Men det känns lite sorgligt, och lite läskigt att åka till ett land jag aldrig varit i, utan att känna en enda människa där. Tur att indier har rykte om sig att vara så vänliga... Vet inte så mycket om hur min vistelse kommer se ut, men har tillit till att jag kommer trivas. Och ja farmor, jag kommer säkert fastna för massa människor där, men jag kommer tillbaka iallafall! Om inte för annat så för att det blir så jäkla varmt i Indien framåt maj. Så, alla vänner, vi ses i sommar, för nu åker jag! (GAAH!)

alltid något

Det verkar vara något i luften nu. I hela Europa växer populistiska partier,vilket först kändes aningen skönt- det är inte bara svenskarna som tappat greppet. Två sekunder senare- nej det är inte bara svenskarna, det är hela jävla Europa! För att dra till med en gissning skulle jag säga att det är de gamla vanliga bovarna som ligger bakom; okunskap och rädsla. Ush, jag vill stanna i skogen tills bovarna försvunnit. Men, något som alltid har varit en bra medicin är ett gott skratt! Och ibland kommer det ur de mest simpla och banala saker, men det kan ändå vara gott. Som Geert Wilders frihetsparti, som kommit upp sig i Nederländerna, till tredje största parti. De är som SD utan de prydligt knutna slipsknutarna och det sliskiga leendet, och är mer öppna med sin rasism. De i sig är inte ett dugg roliga, inte det minsta. MEN, Geert uttalas skjärt. Någon sa att saker ska kallas vid sitt rätta namn. Och finns det något som Geert Wilders är mer än en röv?

sockerchock och skogsliv

HAHA! Tidernas allra sämsta bloggare säger hej! Jag förväntar mig inte att någon ska läsa det här, valet av media för att få ner mina tankar beror snarare på att jag av någon konstig anledning beslutade mig för att min skrivbok nog bara skulle ta plats i väskan...
Jaha, snurrig, spattig och ångestfull klockan 00.50 en söndag. En skulle ju kunna tro att en annan druckit en och annan pilsner och det är därav snurrigheten, spattigheten och ångesten härstammar. Icke! Inte en droppe alkohol har intagits sedan mången dagar. Snurrigheten kommer av att jag EGENTLIGEN är trött som fan. Spattigheten kommer av att jag inte klarar av ångest och trötthet och massa socker, och ångest kommer -främst- av att jag kanske kanske kanske glömde att stänga av spisen hemma (!) (Vilket jag troligen inte gjorde. Men jag glömde den ju igår? men jag skulle ha märkt det). Ja, ni vet ju hur visan går. Det enda sättet att vara riktigt säker är ju att spänna ögonen på spisen. Och känna lite också. och vända sig om och kolla igen. Och känna en extra gång så att jag inte råkade komma åt den första gången jag kände efter... Det skulle bara vara så väldigt jobbigt OM jag glömde den på. Jag har nämnligen bara bott där i två dagar, och det finns ingen i närheten som skulle märka om det började brinna.
För att förklara: Jag har flyttat ut till ett torp i skogen, ganska nära Valdemarsvik. Just nu bor jag själv, men jag hoppas att Veronica som jag hyr av flyttar tillbaka snart, med tre underbara katter. Inget rinnande vatten, ingen elvärme, ingen telefon, med andra ord min dröm! Hoppas bara min dröm inte förvandlats till aska när jag kommer tillbaka från mamma...
Jag har bokat biljetter till Indien! 10 december- 24 april, tjoho! 4½ månad av yoga, meditation, filosofi och volontärarbete på ett ställe som tar hand om hemlösa hundar.

Hej vänner

Var så alldeles för länge sen jag skrev, men hur ska en kunna skriva utan att känna för det...? Känner att det är dags för en statusuppdatering innan jag hakar upp mig på ett ämne. Numera Malmöbo. Numera arbetstagare. Numera besatt av att göra av med så lite pengar som möjligt för att få ihop pengar så snabbt som möjligt så jag inte ska fastna på jobbet, går ganska bra förutom en smärre ångest när jag faktiskt köper något. Men man måste ju leva också, eller vad de säger. Spenderade en vecka i skogen och på Hamsafestival, vilket förändrade mig ganska mycket- på ett bra sätt, tjo! Lite mer tillfreds,lite lugnare, mycket mer angelägen att komma ut i skogen igen, vilket förverkligas i cykelturer och fjällvandring senare i sommar, och förhoppningsvis lite längre vistelser på helger.

Något som jag har trott på länge och som befästes ytterliggare i skogen, är att människan behöver förkorta kedjan mellan arbete och de grundläggande behovet. När vi går till ett vanligt arbete och blir arbetstagare, känns det ändå som vi gör det för någon annan, trots att vi får lön för det. Det är någon annans tjänster vi utför, för att sedan få pengar och köpa det vi behöver- mat, tak över huvudet. Men genom att själv skaffa sig de sakerna, utan omvägar, blir någon "lite mindre civiliserad" del av hjärnan eller kroppen tillfredsställd. När vi bodde i skogen var det enda viktiga att skaffa ved, att hitta lä för vinden, att fixa mat. Alla andra tankar försvann, kändes triviala. Allt som stod uppskrivet i almanackan, som jag gått och haft ångest över, var plöstligt obetydliga, eftersom vi hade det enda vi behövde fanns på plats. Poängen är att vi lägger till olika "behov" som det är onödigt att hetsa upp sig över, vi klarar oss faktiskt ändå. Sen betyder ju inte det att en behöver bortse från alla modernitet, men att det inte tjänar någonting till att störa sig på om det inte går riktigt som en tänkt sig. Acceptans helt enkelt.

Hmm nog lite för nyvaken för att strukturera upp detta på ett bra sätt, men ja, får väl acceptera det! Nu ska jag äta frukost och bada i havet, grilla och spela brännboll. Heja sommaren!

Puckon

Ok ska använda ett par rader för att vara politisk korrekt; alla människor är produkter av sin omgivning och av varandra. Med det gjort- oj vad många idioter det finns. Då syftar jag inte på folk som helt enkelt är av en annan åsikt, utan de som inte tänker överhuvudtaget. Som inte reflekterar över något, inte ifrågasätter utan bara glider med och lever sina distanserade små liv. Det finns ju annat att bry sig om, om det inte vore för att idioterna har makt. Alla konsumenter har makt genom att de väljer vad de handlar (eller låter sig styras). Denna sorts idiot tycks vara mer vanligt förekommande bland överklassen och då spelar ju denna faktor lite större roll. Dessutom har vissa än mer makt, eftersom de väljer att lägga ut sin dynga på nätet så fjortonåringar kan läsa det och också vilja köpa en skinnväska med kaninpäls för 3000 spänn. Ibland kan de roa för att man själv känner sig lite smart, men är riktigt trött på dessa små äckel just nu. Fast det är ju synd om dem egentligen, dock inte i jämförelse med de djur och människor som får lida för deras idioti. Ska blir riktigt skönt att komma ut i skogen på söndag.

Våga

Undrar hur något kan vara så fint så det gör ont? Något fint är något vackert och skört, kärleksfullt. Hur kan det ge en krypande känsla av oro i kroppen? Kanske är det rädslan för att mista, men jag vill inte äga, jag vill bara få vara nära. Rädd för att röra mig för att skrämma bort det fina som ett skyggt rådjur.

Med dig

Allt du behöver är kärlek. Nästan. Allt du behöver för att vara så lycklig som vi kan bli som människor är kärlek. Den där känslan när du kollar in i vännens ögon och vet att inga ord behövs, eller en öm kram. Känslan att av hur stora hindren än är så kan det gå, om vi gör det tillsammans.

-Vilken tid är det?
-Nu.
-Vart är vi?
-Här.
Enkla ord, men de gjorde stort intryck på mig. Allting ska alltid delas upp och sorteras, sättas i en plastficka i en ordningsföljd. Men det spelar ingen roll här, och nu. Stunden förloras i en våg av minnen och drömmar, tankarna och kroppen är aldrig helt på samma plats. Jag vill kunna fokusera på en sak, lägga all energi på just det just då, stilla tankarna. Träning ger färdighet! Yoga varje morgon, meditationen gör mig ofta än mer medveten om de tusen tankar som hela tiden snurrar i huvudet, men är förmodligen det bästa medlet (för mig) att bli av med dem.

Jag har så mycket positiv energi nu, jag vill dela med mig av allting men söker så länge efter rätt ord att jag glömmer bort vad jag vill få fram. Well well sucks to be you, jag får väl hålla kvar all harmoni själv och gotta mig i överflödet, och säga som Petter eller liknande; "det går bra nu".

På utsidan

Att vilja bort. Fly, iväg från förväntningar och måsten och orättvisor och regler. Från betong och köpcentrer och a-kassa och mascara. Att aktivt välja bort det liv man fötts in i, tacka nej och kliva ut ur hamsterhjulet, av karusellen. Slippa plågas av människors osäkerhet och rädslor som gör deras makt till ett livsfarligt redskap, som ett barn som låts leka i ett kontrollrum för kärnvapen, ser inte följderna av sina handlingar, makten har tagits ifrån människan men har samtidigt aldrig varit så stor. Slippa vara närvarande, ständigt medveten om den egna skulden, den egna delen i maskineriet. Att sluta kompromissa, ta avstånd och istället söka kraften i den egna kroppen.

24 timmar som apa

Jag har nyss ätit lunch och varit ute och cyklat i solskenet. För ett dygn sedan hade inte det varit möjligt, för då satt jag och fyra andra aktivister i burar på Gustav Adolfs torg i Malmö. I ett dygn hungerstrejkade vi för att uppmärksamma djurförsök mot apor på smittskyddsinstitutet i Malmö. Sminkade till apor och med endast vatten att dricka ville vi väcka opinion mot djurförsök, början på en kampanj för att förbjuda primatförsök i Sverige.

SMI är det enda djurförsökslaboratorium i Sverige som fortfarande använder apor i försök, de har nu 49 st kvar i sina burar. Försök på alla människoapor och flera andra raser är redan förbjudna, nu är det makakerna som får lida istället. De föds upp i Asien, främst i Kina som inte har några lagar som skyddar djuren. De fraktas den extremt långa sträckan i trånga burar, många avlider på vägen. Framme på SMI får de leva ca fem år (i frihet blir de runt 20), om de inte redan dött av experiment eller vanvård dödas de. På SMI forskas kring smittbara sjukdomar till exempel HIV, men eftersom apor inte utvecklas HIV på samma sätt som människor kommer man inte fram till några resultat och forskningen kan till och med vara missvisande. SMI har många gånger fått anmärkningar på deras behandling av djuren som är under all kritik.

Men det var inte bara aporna som dök upp i tankarna under timmarna i buren. Det var inte hungern som var det värsta, det var tristessen. Vi pratade ibland med människor som undrade något eller med varandra, men för det mesta satt vi mest och tittade rakt fram eller försökte sova. Det spelade ingen roll om man var trött eller pigg, det enda vi kunde ha att göra var ju ändå bara att sitta där, på gränsen till apati ibland. Vi satt där ett dygn. De flesta andra djur är inspärrade hela sina liv.

Vi fick väldigt mycket positiv respons, all media som kom dit verkade vara på djurens sida, och mängder med människor var intresserade och berömde vår insats. Vi fick in massor med pengar till vårt arbete för djuren, och flygbladen tog slut. Men det fanns vissa människor som inte kopplade länken mellan djurplågeri och vår aktion. När de såg en individ i bur verkade de se sig själva i en maktposition, genom galler kan tydligen vad som helst sägas. Sen hade förmodligen inte de här människorna tänkt så mycket på va de sa, eller tänkter särskilt mycket överhuvudtaget, men vi fick en ganska bra bild av hur de stackars djuren på zoo känner sig.

Avslutningsvis vill jag faktiskt rekommendera andra att fasta (obs inte hungerstrejka), för att rensa ur kroppen och för att en vegoburgare och kakor aldrig har varit så gott efteråt!

Here comes the sun

Jag fick en kommentar om att mina inlägg ofta är dystra, vilket jag också tänkt på. Det kanske kan vara för att jag oftast är på bra humör när jag är aktiv, och blir oftast lite seg och tankfull framför datorn. Eller för att det är lättare att analysera tråkiga känslor är lyckliga. Eller för att jag ogillar stora delar det samhälle som jag är en del av. MEN- det är sol idag! Och jag är förkyld men lycklig och vårpirrig och kärleksfull.Så nu ska jag skriva om varför jag är glad, så att jag kan få dig att le min vän, och du kan fortsätta göra mig glad de dagar då det inte är sol, som du är så bra på. Nu ska vi se...

Det finns vissa saker som alltid kommer vara med mig, som jag inte vill förneka och som inte kommer försvinna. Vissa dagar är de väldigt närvarande, de dagar då jag bara vill gömma mig under täcket eller i en huva. Vissa dagar, som idag, finns de i bakgrunden men jag kan ändå se de fina saker som omger mig. Som att det är sol. Att soldyrkan inte är den största religionen tycker jag är konstigt. Solen är källan till allt liv. Den ger värme, den skapar syre, den ger oss nordbor söta fräknar på sommaren. Plus att den gör att massa dopaminer (eller endorfiner eller vad det nu är, ett glädjeämne i vilket fall!), forsar runt i kroppen och gör oss alldeles orationella och fulla i fan.

Och som om inte solen räckte, finns det flera anledningar till mitt goda humör. Vänskap. Den sorten där det inte behövs så många ord, bara man hittar de rätta.Den där man kan se in i ögonen på varandra, och hitta en liten bit av sig själv. Inte behöva beskriva alla sina planer och tankar, eftersom den andra nickar och ler för att den tänkt samma sak. Den där man kramas mycket och ofta, för att även om det känns hopplöst ibland, så har vi varandra.

Vi ber inte om respekt, vi kräver det!

Idag är det den 8e mars, alltså internationella kvinnodagen. En dag att fira de stora framsteg som gjorts de senaste hundra åren, men också en dag att peka på de skillnader som fortfarande finns och peppa för att krossa förtrycket.

Sverige är inte jämställt. Vi är inte heller "lite bättre än alla andra" längre, vi har halkar ner på listan. Kvinnor innehar fortfarande inte mer än var femte ledande position, kvinnor har fortfarande sämre löner för samma arbetsinsats, arbeten med övervägande majoritet kvinnor har sämre villkor. Vi omnämns inte i närheten lika mycket i historieböcker som män, sjukvård baseras ofta på mäns fysik, och vi tas inte på lika stort allvar när vi ställer oss upp och säger vad vi tycker. Vi är, fortfarande, 61 år efter de Beauvoirs boksläpp, det Andra Könet. Vi är lite svagare, lite sämre, lite gnälligare, lite mindre kapabla att fatta rationella beslut. Att vara en "pussy" är ju inte så jäkla kul, då är man ju vek och feg. Har man lite stake däremot, då visar man vad man går för!

Det kan bli tröttsamt ibland, att fortsätta sparka mot vad som synes vara en betongvägg. Gamla normer och tankesätt är svåra att få bort, för då tvingas man inse att det man tänkt innan faktiskt inte var så vettigt. Men även betong går sönder, det får spricka efter spricka och rasar till slut. Vi har mycker kvar, men hur mycket har vi och våra starka förmödrar inte åstadkommit hitills? Väggen kommer oundvikligen rasa, frågan är bara när.

En sak till; vissa organisationer, ledda av kvinnor, tänker fira kvinnodagen genom att "ta hand om oss själva och göra oss fina". Skitsnack! Vi ska fira vår självständighet, och det gör man fan inte genom att spackla sig för att "göra sig fin". Njut lite istället, gör saker som faktiskt är kul och inte till för att klättra i status hos andra. Stå upp för er själva, fnittra inte förläget om någon tafsar på er, skäll ut det aset! (eller klå upp honom, om ni tror på våld som ett medel).

Sträck på er och följ med ikväll, demonstration från Möllevångstorget 17.30, för att visa att vi inte tänker be snällt om vad vi förtjänar att få, vi tar det!

"Jag förstår dig, kamrat, ingen förstår dig så bra som jag!"

Min hormoner går mig på nerverna. Det kanske till och med är fysiskt möjligt, fast de rullar eller flyter kanske mer fram. Fast vad vet jag, jag är endast en aktivist som tycker livet känns trist. Iallafall idag, det är lite för kallt och lite för ensamt och inte riktigt rätt mängd av någonting. "Superchokladen" som smälter men inte geggar, som bara har naturliga råvaror och gör att jag blir alldeles lugn och skulle kunna jämföras med en orgasm men ändå är helt olik, den blev lite för mycket. Smörgåsarna till middag blev för lite, dagen gick för fort men jag väntar ändå på att ha suttit vid datorn tillräckligt länge för att vara tvungen att börja läsa.

Fast det var perfekt förut idag, då jag satt i solljuset mot en vägg med vindruvor och två vänner. Men det var då, och vad är nu? Facebook? Det duger inte. Jag behöver mänsklig kontakt, riktiga kramar och riktiga skratt. "H&K" och "lol" kommer inte stoppa mina hormoners marcherande på de arma nerverna, inte How i met your mother heller.

"Och att allt detta, precis som nu radions begynnelse, endast skulle tjäna till att låta människan fly än längre bort från sig själv och sina verkliga mål och omge sig med ett allt tätare nät av förströelser och onyttig verksamhet".
Ur Stäppvargen av Herman Hesse, 1927

Makt ger inte rätt- päls

Det är svårt att gå ut. Inte för snön, inte för kylan, utan för något onödigt, äckligt och grymt; päls. Det finns ingen ursäkt för att bära det, det blev tabu- belagt i Sverige, ingen vågade riktigt bära det, men nu har någon idiot bestämt att det är "inne". Nu är det inte bara gamla kärringar som rotat fram pälskappan ut garderoben, nu är det unga tjejer och killar med pälsmössor och kragar gjorda av vackra djur. Jag skiter i vett och etikett, det är inga vettiga människor som bär päls. Det är självupptagna, arroganta idioter som inte tänker längre än den plastikopererade näsan. Att köpa något trots att det är jävligt dyrt och ett annat djur får avstå sitt liv för det, endast för att någon annan sagt att hen ska ha på sig det, kan aldrig vara vettigt och jag har ingen förståelse för det. Hen går glatt och spenderar pengar som skulle kunna göra så mycket annat, på likdelar för att ha på kroppen. För att det är "snyggt". IDIOTER!

"Hej, jag gillar verkligen din tatuering, den är jäkligt snygg alltså. Skulle passa väldigt bra på min jeansjacka. Så jag tänkte att jag stoppar en kabel i din mun, en i röven, elektrifierar dig till döds och flår dig. För jag menar, den kommer vara ruskigt het på min jacka".

Konsten att lösa en knut utan naglar

"Det löser sig, det gör det alltid". Varje gång jag tänker det, är rösten i mitt huvud plötsligt Timbuktus istället för min. Eller, han snarare fyller i "det gör det alltid" när jag tänker "det löser sig". Som min egen helskånska helhiphopande backupsångare. Och det gör det ju, löser sig. Så han är ju smart (fast det var jag som tänkte det). Fast även om det löser sig, behöver ju inte det betyda att allting blir "bra", att det går tillbaka till vad som fanns innan knuten uppkom. Och det skulle ju inte vara bra det, för då skulle vi komma tillbaka till samma knut igen. Problemet blir något annat, det omvandlas till erfarenheter eller sår som sedan blir sårskorpor, som energi som aldrig försvinner, bara får en annan form. Och det bildas nya knutar. Men de löses inte upp av att stirras på, eller om man drar och sliter i tåtarna. De vill ha ödmjukhet och kärlek, trots sin förbaskade envishet. Men ser man förbi envisheten, och belönas med att knuten löses, belönas man även med sköljmedel på tråden så att knutar inte lika lätt bildas igen. För abstrakt? Då så, för att citera en annan högt stående filosof; "Hakuna Matata".

Bitterfittan

Nour el Refai, en ny favorit.
http://www.youtube.com/watch?v=LqbN1F2Lx60
Jävligt skön, direkt och feminist. Bra med en kvinna i den mansdominerade komikerbranchsen, och gött att hon angriper sex och sexualitet som är jävligt inriktat på mäns njutning. MEN- allt jag har sett henne göra handlar om sex.

Varför ska, så fort hon tar sig in någonstans, kvinnans roll vara att ta upp kvinnors relation till män? Kvinnans roll blir att införa kvinnlighet, vilket syns väldigt tydligt i filmer. Hjälten är man, och han har några polare som är roliga, kloka, starka. Sen kommer kvinnan, men hennes del i historien är endast att vara kvinna, och vad hon tillför är endast att vara en partner till mannen. Samma sak med musik, nu finns det en del kvinnliga musiker, men vad handlar texterna om? Kvinnans relation till mannen.

"Vad är det för fel på att vara kvinnlig?" Typiskt kvinnliga egenskaper ses som sämre än typiskt manliga, vilket visar sig även i språket. Att vara en "jävla kärring" är ju lite jobbigt, men är man en "riktig man" kan man ju vara stolt, eller ännu tydligare: ju mer "stake" man har desto bättre. Jag tror ju inte på att vi har inbyggda egenskaper som är kvinnliga/manliga, utan att ens personlighet formas av livet. Och då blir ju kvinnlighet och manlighet mer diffust, när de är bestämda av samhället istället för gener. Kvinnor har alltid setts som det svagare könet, och har fått "svaga" egenskaper (känslosamma, irrationella). Men det är ju endast ur den gamla intorkade synen att ju rikare man är och ju bättre karriär man har, desto lyckligare är man, som tankar slår känslor. De behövs ju båda två, för att balansera varandra. Så sådana "typiskt kvinnliga" egenskaper behövs ju uppmuntras. Men, typiskt kvinnliga aktiviteter, har jag svårare för att se nyttan i. Till exempel att balansera milshöga klackar, bära minimala klänningar, täcka ansiktet med smink. För mig känns det inte som en frihet att kunna klä sig så, det känns mer som att man är fångad. Man blir så svag och handlingsförlamad. Du kan inte springa i klackar, du kan inte ens böja dig ned i en kort klänning, du kan inte vara ute i regnet eller svettas med smink, det tar mycket tid att "fixa". Allt som marknadsförs som att "ta hand om sig själv", handlar om att göra sig snygg för andra. Att "tjejsnacka" handlar om att snacka sex och relationer, kanske shopping- allt handlar om andras syn på en själv! Det är så jävla skapat för att kvinnor inte ska tänka på annat. Och det märks vart det börjar. Gå in i en leksaksaffär; tjejernas leksaker består av dockor, som är förvrängda till nåt missbildat ideal, och har en barnvagn eller ska gifta sig. Eller en ugn, eller ett helt set för att göra sig "fin"! Medan killarna får saker som faktiskt är roliga, som bara handlar om att ha kul.

Fortsättning följer

Walls of glass

http://www.animalrights.se/wallsofglass/wallsofglass.html
Fotoutsällningen som blev portad från biblioteket i Umeå där den skulle ställts ut, för att skolan bredvid protesterade. Är de rädda för att ingen kommer käka skollunchen om de får se bilderna? Att ungar ser på massa skit på tv är ok, men när det kommer till vad de faktiskt äter så "skyddas" de...
Se den och sprid den!

Save the planet kill yourself

Jag hade ett bra snack med min mor idag. Jag började med att muttra argsint och simulera huvudbankning i vägg medan jag höll telefonen en bit ifrån örat, men kom sen ihåg att jag är förståndig vuxen nu istället för alltjämt irriterad tonåring och tog upp ämnet lugnt och sansat istället. Jag tycker nämligen att hon ibland har en tendens att bry sig lite väl mycket om vad jag har för mig, speciellt sådana saker som vad jag ska göra med mitt liv... Vilket vad jag förstått är alldeles naturligt för en mor, men det går inte riktigt hem hos mig. Jag har istället en tendens att göra det exakt motsatta, vilket inte alltid slutar bra. Vi kom överens om att hon inte behöver oroa sig så mycket, om jag gör bort mig så är det mitt problem och då får jag ta smällen. Vilket jag förmodligen kommer göra. För jag bryr mig inte.
Det kan vara en alltför revolutionär fas, ett sorts fingret upp i röven på staten och kapitalet, som jag kanske får ångra sen. Men som det är nu, skiter jag i ekonomi och jobb. Bara mamma inte får lida för det och jag har tak över huvudet och mat, skiter jag i resten. Jag vill inte ha pengar, och jag vill inte spendera. Jag har inte alls en deppig period, tvärtom är läget ganska stabilt. Jag tror att jag bara har sånt förakt för hur systemet fungerar, att jag vill ha så lite att göra med det som möjligt. Jag vill inte delta i all skit. Jag skäms över att leva i den rika vita västvärlden. Jag är iallafall inte man, då skulle jag vara den mest föraktade stereotypen på denna planet... Och jag skämt över att klaga på att jag skäms... Det går liksom inte att komma ifrån. Jag får väl åka ner till ett u-land och göra en insats, innan jag nöjt lutar mig tillbaka i min solstol på Öland med ungarna plaskar runt i poolen för att havet är för förorenat.

skriva

Skriva skriva skriva... Varvar med att hoppa runt till Hoffmaestro för att huvudet inte ska bli för igenkluddat. Vad är det då jag skriver? Det ska jag tala om för dig min frågvise vän! Jag skriver en uppsats om orientalism. Om den västerländska bilden av mellanöstern som primitivt, diktatoriskt, förtryckande och inte minst- ihoptryckt till att ses som en stat. Ju mer jag rotar, desto tydligare blir det. Begreppet orientalism har myntats av en forskare, och metoden har använts länge. För att motivera en ockupation av ett land, kablas bilden ut till omvärlden ut av ett land i nöd, som behöver oss! Det började med kolonialismen, att den västerländska ideologin, tekniken, vetenskapen, allt, är förmer än andra så därför är det ok att införa våra tankar hos andra folk, med våld om så behövs. Tillbaks till skrivandet! Men först, har nu lagt märke till den här texten?

Arabiska natt från Aladdin

Å jag har sett ett land
Och en främmande plats
Å kameler i karavan
Och där öga för öga
Och tand för en tand
Var den lag som man var van

Där kom vindar från öst
Man såg solen i väst
Medans timglasets sand rann bort
Ta en matta å sen flyger du in i den
Orientaliska natten igen

Arabiska natt
Å arabiska dag
Där hettan är het
Skonas så vitt jag vet
Varken stark eller svag

Arabiska natt
Månen lyser så matt
Se upp med vad du gör
Du bör tänka dig för
En främmande natt

Gaaaaaaaaaaah!

Aftonbladet. Ordet får håren att resa sig, gatorna töms, inte ens katterna törs vara kvar ute. Jag tror inte på onda människor, men att ondska finns. Och denna förbaskade jävla pappersblaska är dess högborg.

Jag har svårt att hitta något som lika hänsynslöst gör allting för pengar. Vad som än drar läsare, om det är girighet, sex, behov av att se ner på andra- inga metoder är förbjudna. Ett litet urval av dagens rubriker:
"En timme för Haiti- ge vad du tjänar på en timme"
"Boka semestern nu"
"Pojkar bli män vid 27 års ålder"
Renee Nyberg "Den var styv"
"Små prylar ger lättare handväskor"
"Han har varit otrogen- igen"
"Plasta in tarmen och gå ner i vikt"

Det är sånt här jävla skitsnack som upprätthåller det sjuka samhälle vi har, pengakåtheten leder till att göra allting för att få folk att handla och fokusera på obetydliga saker. Jag ser Aftonbladslivet framför mig: Börja dagen med en gnutta ångest över fläskiga lår och en begynnande mjukhet av magen. Knulla din partner (som du är tillsammans med för att stilla osäkerheten), inte för att du känner för det utan för att du är rädd för att hen ska knulla någon annan annars. Ta en shoppingrunda och spendera några hundra malariamediciner (kostar 5kr st) på märken som ska få dig att känna dig lite bättre än bekantskapskretsen. Ge en femma till Läkare utan gränser på stan, känn dig tusen gånger bättre än alla andra för att du minsann hjälpt till. Boka en semester till ett inhägnat femstjärnigt hotell i Dubai, betala lite extra för beskydd från och till flygplatsen. Köp aftonbladet och få reda på vilka kändisar som blottade brösten på senaste galan, och vilka freaks som finns med äckliga ansiktsdeformeringar. Och börja om!

Det kan vara kul. Jag skrattade när jag letade upp rubrikerna. Men- de säljer fem miljoner tidningar i veckan. Gaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah!

Önskelista 2010

Det skulle vara väldigt trevligt, om 2010 innehöll följande:

*Oppositionen vinner valet med hästlängder
*Den nya regeringen förbjuder pälsfarming, som de sagt att de ska
*Den nya regeringen kickar igång ordentliga miljöåtgärder
*Mer pengar satsas på skolor, och även program i unga åldrar för att bygga upp respekt och tillit mellan barn oavsett etnicitet/bakgrund
*Fler inser de många fördelarna med vegetarisk mat
*Bannlysning av bonusar plus ett lönetak på runt 30 000.
*Hmm,vad vill vi ha mer... Jo, förbättrad flyktingpolitik självklart!
Och bäret på toppen av bakelsen- att Sverige går ut ur EU! Jag vet inte ens om det går, men om man önskar riktigt riktigt hårt?

Tid

År, timmar. Vad säger de egentligen? Trots att våra liv kategoriseras upp efter dessa termer, har vi inte särskilt lätt för att känna dem. Att känna sig som en viss ålder, blir ju en bedömning efter hur andra i samma ålder upplevs, och hur samhället klassat den åldern. Till exempel är jag i början av 20-årsåldern, men upplevs ofta som äldre (och känner mig äldre). Jag kanske hade min "20-årsperiod" för några år sedan... När man är 20 ska man festa, när man är 30 ska man ha ett stadigt förhållande och gärna barn. Vid 40 är det ju passande, iallafall om man är man, att ha en karriär. Och har man inte "lyckats" med det, säger det sig självt- man är misslyckad. Fast, det är ju inte riktigt så enkelt.

Anledningen till att jag tar upp ämnet, är väl mest för att min 21-årsdag infaller på söndag. Och att skriva ned detta, blir en bekräftelse på att det är lugnt att skita totalt i ålder. Jag behöver inte stressa ihjäl mig, och det skulle väl vara synd om jag gjort, för då får jag ju ännu mindre tid. Och dessutom, eftersom jag varken vill ha barn eller äktenskap blir ju hela systemet ur system, så att säga. Men vad ska jag då göra med mitt liv?! Massor, ska jag svara om jag nånsin får frågan av någon insnöad Svensson. Jag vill till Frankrike och jobba. Jag vill fixa ett kollektiv på den småländska landsbygden, självförsörjande som kan omhänderta vanvårdade djur. Bli journalist, eller författare. Fast författare kan jag ju bli utan utbildning, jag måste bara bli fruktansvärt intressant först... Får jobba på saken. Jag vill backpacka längs transibiriska järnvägen, ta en "sväng" förbi Tibet, och Indien. Volontärjobba, helst inom Greenpeace. Och så vill jag bli kär, igen och igen och igen. Och skratta massor. Det vill jag göra, och jag struntar i hur gammal jag blir, bara jag faktiskt lever, när jag lever.

Hmm, det blev lite pretantiöst, men genom att nämna det, hoppas jag att ni har överseende, trots att ovanstående text är densamma.

KÄRLEK!