Save the planet kill yourself

Jag hade ett bra snack med min mor idag. Jag började med att muttra argsint och simulera huvudbankning i vägg medan jag höll telefonen en bit ifrån örat, men kom sen ihåg att jag är förståndig vuxen nu istället för alltjämt irriterad tonåring och tog upp ämnet lugnt och sansat istället. Jag tycker nämligen att hon ibland har en tendens att bry sig lite väl mycket om vad jag har för mig, speciellt sådana saker som vad jag ska göra med mitt liv... Vilket vad jag förstått är alldeles naturligt för en mor, men det går inte riktigt hem hos mig. Jag har istället en tendens att göra det exakt motsatta, vilket inte alltid slutar bra. Vi kom överens om att hon inte behöver oroa sig så mycket, om jag gör bort mig så är det mitt problem och då får jag ta smällen. Vilket jag förmodligen kommer göra. För jag bryr mig inte.
Det kan vara en alltför revolutionär fas, ett sorts fingret upp i röven på staten och kapitalet, som jag kanske får ångra sen. Men som det är nu, skiter jag i ekonomi och jobb. Bara mamma inte får lida för det och jag har tak över huvudet och mat, skiter jag i resten. Jag vill inte ha pengar, och jag vill inte spendera. Jag har inte alls en deppig period, tvärtom är läget ganska stabilt. Jag tror att jag bara har sånt förakt för hur systemet fungerar, att jag vill ha så lite att göra med det som möjligt. Jag vill inte delta i all skit. Jag skäms över att leva i den rika vita västvärlden. Jag är iallafall inte man, då skulle jag vara den mest föraktade stereotypen på denna planet... Och jag skämt över att klaga på att jag skäms... Det går liksom inte att komma ifrån. Jag får väl åka ner till ett u-land och göra en insats, innan jag nöjt lutar mig tillbaka i min solstol på Öland med ungarna plaskar runt i poolen för att havet är för förorenat.

skriva

Skriva skriva skriva... Varvar med att hoppa runt till Hoffmaestro för att huvudet inte ska bli för igenkluddat. Vad är det då jag skriver? Det ska jag tala om för dig min frågvise vän! Jag skriver en uppsats om orientalism. Om den västerländska bilden av mellanöstern som primitivt, diktatoriskt, förtryckande och inte minst- ihoptryckt till att ses som en stat. Ju mer jag rotar, desto tydligare blir det. Begreppet orientalism har myntats av en forskare, och metoden har använts länge. För att motivera en ockupation av ett land, kablas bilden ut till omvärlden ut av ett land i nöd, som behöver oss! Det började med kolonialismen, att den västerländska ideologin, tekniken, vetenskapen, allt, är förmer än andra så därför är det ok att införa våra tankar hos andra folk, med våld om så behövs. Tillbaks till skrivandet! Men först, har nu lagt märke till den här texten?

Arabiska natt från Aladdin

Å jag har sett ett land
Och en främmande plats
Å kameler i karavan
Och där öga för öga
Och tand för en tand
Var den lag som man var van

Där kom vindar från öst
Man såg solen i väst
Medans timglasets sand rann bort
Ta en matta å sen flyger du in i den
Orientaliska natten igen

Arabiska natt
Å arabiska dag
Där hettan är het
Skonas så vitt jag vet
Varken stark eller svag

Arabiska natt
Månen lyser så matt
Se upp med vad du gör
Du bör tänka dig för
En främmande natt

Gaaaaaaaaaaah!

Aftonbladet. Ordet får håren att resa sig, gatorna töms, inte ens katterna törs vara kvar ute. Jag tror inte på onda människor, men att ondska finns. Och denna förbaskade jävla pappersblaska är dess högborg.

Jag har svårt att hitta något som lika hänsynslöst gör allting för pengar. Vad som än drar läsare, om det är girighet, sex, behov av att se ner på andra- inga metoder är förbjudna. Ett litet urval av dagens rubriker:
"En timme för Haiti- ge vad du tjänar på en timme"
"Boka semestern nu"
"Pojkar bli män vid 27 års ålder"
Renee Nyberg "Den var styv"
"Små prylar ger lättare handväskor"
"Han har varit otrogen- igen"
"Plasta in tarmen och gå ner i vikt"

Det är sånt här jävla skitsnack som upprätthåller det sjuka samhälle vi har, pengakåtheten leder till att göra allting för att få folk att handla och fokusera på obetydliga saker. Jag ser Aftonbladslivet framför mig: Börja dagen med en gnutta ångest över fläskiga lår och en begynnande mjukhet av magen. Knulla din partner (som du är tillsammans med för att stilla osäkerheten), inte för att du känner för det utan för att du är rädd för att hen ska knulla någon annan annars. Ta en shoppingrunda och spendera några hundra malariamediciner (kostar 5kr st) på märken som ska få dig att känna dig lite bättre än bekantskapskretsen. Ge en femma till Läkare utan gränser på stan, känn dig tusen gånger bättre än alla andra för att du minsann hjälpt till. Boka en semester till ett inhägnat femstjärnigt hotell i Dubai, betala lite extra för beskydd från och till flygplatsen. Köp aftonbladet och få reda på vilka kändisar som blottade brösten på senaste galan, och vilka freaks som finns med äckliga ansiktsdeformeringar. Och börja om!

Det kan vara kul. Jag skrattade när jag letade upp rubrikerna. Men- de säljer fem miljoner tidningar i veckan. Gaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah!

Önskelista 2010

Det skulle vara väldigt trevligt, om 2010 innehöll följande:

*Oppositionen vinner valet med hästlängder
*Den nya regeringen förbjuder pälsfarming, som de sagt att de ska
*Den nya regeringen kickar igång ordentliga miljöåtgärder
*Mer pengar satsas på skolor, och även program i unga åldrar för att bygga upp respekt och tillit mellan barn oavsett etnicitet/bakgrund
*Fler inser de många fördelarna med vegetarisk mat
*Bannlysning av bonusar plus ett lönetak på runt 30 000.
*Hmm,vad vill vi ha mer... Jo, förbättrad flyktingpolitik självklart!
Och bäret på toppen av bakelsen- att Sverige går ut ur EU! Jag vet inte ens om det går, men om man önskar riktigt riktigt hårt?

Tid

År, timmar. Vad säger de egentligen? Trots att våra liv kategoriseras upp efter dessa termer, har vi inte särskilt lätt för att känna dem. Att känna sig som en viss ålder, blir ju en bedömning efter hur andra i samma ålder upplevs, och hur samhället klassat den åldern. Till exempel är jag i början av 20-årsåldern, men upplevs ofta som äldre (och känner mig äldre). Jag kanske hade min "20-årsperiod" för några år sedan... När man är 20 ska man festa, när man är 30 ska man ha ett stadigt förhållande och gärna barn. Vid 40 är det ju passande, iallafall om man är man, att ha en karriär. Och har man inte "lyckats" med det, säger det sig självt- man är misslyckad. Fast, det är ju inte riktigt så enkelt.

Anledningen till att jag tar upp ämnet, är väl mest för att min 21-årsdag infaller på söndag. Och att skriva ned detta, blir en bekräftelse på att det är lugnt att skita totalt i ålder. Jag behöver inte stressa ihjäl mig, och det skulle väl vara synd om jag gjort, för då får jag ju ännu mindre tid. Och dessutom, eftersom jag varken vill ha barn eller äktenskap blir ju hela systemet ur system, så att säga. Men vad ska jag då göra med mitt liv?! Massor, ska jag svara om jag nånsin får frågan av någon insnöad Svensson. Jag vill till Frankrike och jobba. Jag vill fixa ett kollektiv på den småländska landsbygden, självförsörjande som kan omhänderta vanvårdade djur. Bli journalist, eller författare. Fast författare kan jag ju bli utan utbildning, jag måste bara bli fruktansvärt intressant först... Får jobba på saken. Jag vill backpacka längs transibiriska järnvägen, ta en "sväng" förbi Tibet, och Indien. Volontärjobba, helst inom Greenpeace. Och så vill jag bli kär, igen och igen och igen. Och skratta massor. Det vill jag göra, och jag struntar i hur gammal jag blir, bara jag faktiskt lever, när jag lever.

Hmm, det blev lite pretantiöst, men genom att nämna det, hoppas jag att ni har överseende, trots att ovanstående text är densamma.

KÄRLEK!