Tid

År, timmar. Vad säger de egentligen? Trots att våra liv kategoriseras upp efter dessa termer, har vi inte särskilt lätt för att känna dem. Att känna sig som en viss ålder, blir ju en bedömning efter hur andra i samma ålder upplevs, och hur samhället klassat den åldern. Till exempel är jag i början av 20-årsåldern, men upplevs ofta som äldre (och känner mig äldre). Jag kanske hade min "20-årsperiod" för några år sedan... När man är 20 ska man festa, när man är 30 ska man ha ett stadigt förhållande och gärna barn. Vid 40 är det ju passande, iallafall om man är man, att ha en karriär. Och har man inte "lyckats" med det, säger det sig självt- man är misslyckad. Fast, det är ju inte riktigt så enkelt.

Anledningen till att jag tar upp ämnet, är väl mest för att min 21-årsdag infaller på söndag. Och att skriva ned detta, blir en bekräftelse på att det är lugnt att skita totalt i ålder. Jag behöver inte stressa ihjäl mig, och det skulle väl vara synd om jag gjort, för då får jag ju ännu mindre tid. Och dessutom, eftersom jag varken vill ha barn eller äktenskap blir ju hela systemet ur system, så att säga. Men vad ska jag då göra med mitt liv?! Massor, ska jag svara om jag nånsin får frågan av någon insnöad Svensson. Jag vill till Frankrike och jobba. Jag vill fixa ett kollektiv på den småländska landsbygden, självförsörjande som kan omhänderta vanvårdade djur. Bli journalist, eller författare. Fast författare kan jag ju bli utan utbildning, jag måste bara bli fruktansvärt intressant först... Får jobba på saken. Jag vill backpacka längs transibiriska järnvägen, ta en "sväng" förbi Tibet, och Indien. Volontärjobba, helst inom Greenpeace. Och så vill jag bli kär, igen och igen och igen. Och skratta massor. Det vill jag göra, och jag struntar i hur gammal jag blir, bara jag faktiskt lever, när jag lever.

Hmm, det blev lite pretantiöst, men genom att nämna det, hoppas jag att ni har överseende, trots att ovanstående text är densamma.

KÄRLEK!