Makt ger inte rätt- päls

Det är svårt att gå ut. Inte för snön, inte för kylan, utan för något onödigt, äckligt och grymt; päls. Det finns ingen ursäkt för att bära det, det blev tabu- belagt i Sverige, ingen vågade riktigt bära det, men nu har någon idiot bestämt att det är "inne". Nu är det inte bara gamla kärringar som rotat fram pälskappan ut garderoben, nu är det unga tjejer och killar med pälsmössor och kragar gjorda av vackra djur. Jag skiter i vett och etikett, det är inga vettiga människor som bär päls. Det är självupptagna, arroganta idioter som inte tänker längre än den plastikopererade näsan. Att köpa något trots att det är jävligt dyrt och ett annat djur får avstå sitt liv för det, endast för att någon annan sagt att hen ska ha på sig det, kan aldrig vara vettigt och jag har ingen förståelse för det. Hen går glatt och spenderar pengar som skulle kunna göra så mycket annat, på likdelar för att ha på kroppen. För att det är "snyggt". IDIOTER!

"Hej, jag gillar verkligen din tatuering, den är jäkligt snygg alltså. Skulle passa väldigt bra på min jeansjacka. Så jag tänkte att jag stoppar en kabel i din mun, en i röven, elektrifierar dig till döds och flår dig. För jag menar, den kommer vara ruskigt het på min jacka".

Konsten att lösa en knut utan naglar

"Det löser sig, det gör det alltid". Varje gång jag tänker det, är rösten i mitt huvud plötsligt Timbuktus istället för min. Eller, han snarare fyller i "det gör det alltid" när jag tänker "det löser sig". Som min egen helskånska helhiphopande backupsångare. Och det gör det ju, löser sig. Så han är ju smart (fast det var jag som tänkte det). Fast även om det löser sig, behöver ju inte det betyda att allting blir "bra", att det går tillbaka till vad som fanns innan knuten uppkom. Och det skulle ju inte vara bra det, för då skulle vi komma tillbaka till samma knut igen. Problemet blir något annat, det omvandlas till erfarenheter eller sår som sedan blir sårskorpor, som energi som aldrig försvinner, bara får en annan form. Och det bildas nya knutar. Men de löses inte upp av att stirras på, eller om man drar och sliter i tåtarna. De vill ha ödmjukhet och kärlek, trots sin förbaskade envishet. Men ser man förbi envisheten, och belönas med att knuten löses, belönas man även med sköljmedel på tråden så att knutar inte lika lätt bildas igen. För abstrakt? Då så, för att citera en annan högt stående filosof; "Hakuna Matata".

Bitterfittan

Nour el Refai, en ny favorit.
http://www.youtube.com/watch?v=LqbN1F2Lx60
Jävligt skön, direkt och feminist. Bra med en kvinna i den mansdominerade komikerbranchsen, och gött att hon angriper sex och sexualitet som är jävligt inriktat på mäns njutning. MEN- allt jag har sett henne göra handlar om sex.

Varför ska, så fort hon tar sig in någonstans, kvinnans roll vara att ta upp kvinnors relation till män? Kvinnans roll blir att införa kvinnlighet, vilket syns väldigt tydligt i filmer. Hjälten är man, och han har några polare som är roliga, kloka, starka. Sen kommer kvinnan, men hennes del i historien är endast att vara kvinna, och vad hon tillför är endast att vara en partner till mannen. Samma sak med musik, nu finns det en del kvinnliga musiker, men vad handlar texterna om? Kvinnans relation till mannen.

"Vad är det för fel på att vara kvinnlig?" Typiskt kvinnliga egenskaper ses som sämre än typiskt manliga, vilket visar sig även i språket. Att vara en "jävla kärring" är ju lite jobbigt, men är man en "riktig man" kan man ju vara stolt, eller ännu tydligare: ju mer "stake" man har desto bättre. Jag tror ju inte på att vi har inbyggda egenskaper som är kvinnliga/manliga, utan att ens personlighet formas av livet. Och då blir ju kvinnlighet och manlighet mer diffust, när de är bestämda av samhället istället för gener. Kvinnor har alltid setts som det svagare könet, och har fått "svaga" egenskaper (känslosamma, irrationella). Men det är ju endast ur den gamla intorkade synen att ju rikare man är och ju bättre karriär man har, desto lyckligare är man, som tankar slår känslor. De behövs ju båda två, för att balansera varandra. Så sådana "typiskt kvinnliga" egenskaper behövs ju uppmuntras. Men, typiskt kvinnliga aktiviteter, har jag svårare för att se nyttan i. Till exempel att balansera milshöga klackar, bära minimala klänningar, täcka ansiktet med smink. För mig känns det inte som en frihet att kunna klä sig så, det känns mer som att man är fångad. Man blir så svag och handlingsförlamad. Du kan inte springa i klackar, du kan inte ens böja dig ned i en kort klänning, du kan inte vara ute i regnet eller svettas med smink, det tar mycket tid att "fixa". Allt som marknadsförs som att "ta hand om sig själv", handlar om att göra sig snygg för andra. Att "tjejsnacka" handlar om att snacka sex och relationer, kanske shopping- allt handlar om andras syn på en själv! Det är så jävla skapat för att kvinnor inte ska tänka på annat. Och det märks vart det börjar. Gå in i en leksaksaffär; tjejernas leksaker består av dockor, som är förvrängda till nåt missbildat ideal, och har en barnvagn eller ska gifta sig. Eller en ugn, eller ett helt set för att göra sig "fin"! Medan killarna får saker som faktiskt är roliga, som bara handlar om att ha kul.

Fortsättning följer

Walls of glass

http://www.animalrights.se/wallsofglass/wallsofglass.html
Fotoutsällningen som blev portad från biblioteket i Umeå där den skulle ställts ut, för att skolan bredvid protesterade. Är de rädda för att ingen kommer käka skollunchen om de får se bilderna? Att ungar ser på massa skit på tv är ok, men när det kommer till vad de faktiskt äter så "skyddas" de...
Se den och sprid den!