Min hormoner går mig på nerverna. Det kanske till och med är fysiskt möjligt, fast de rullar eller flyter kanske mer fram. Fast vad vet jag, jag är endast en aktivist som tycker livet känns trist. Iallafall idag, det är lite för kallt och lite för ensamt och inte riktigt rätt mängd av någonting. "Superchokladen" som smälter men inte geggar, som bara har naturliga råvaror och gör att jag blir alldeles lugn och skulle kunna jämföras med en orgasm men ändå är helt olik, den blev lite för mycket. Smörgåsarna till middag blev för lite, dagen gick för fort men jag väntar ändå på att ha suttit vid datorn tillräckligt länge för att vara tvungen att börja läsa.
Fast det var perfekt förut idag, då jag satt i solljuset mot en vägg med vindruvor och två vänner. Men det var då, och vad är nu? Facebook? Det duger inte. Jag behöver mänsklig kontakt, riktiga kramar och riktiga skratt. "H&K" och "lol" kommer inte stoppa mina hormoners marcherande på de arma nerverna, inte How i met your mother heller.
"Och att allt detta, precis som nu radions begynnelse, endast skulle tjäna till att låta människan fly än längre bort från sig själv och sina verkliga mål och omge sig med ett allt tätare nät av förströelser och onyttig verksamhet".
Ur Stäppvargen av Herman Hesse, 1927
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar