torsdag 15 april 2010

24 timmar som apa




Jag har nyss ätit lunch och varit ute och cyklat i solskenet. För ett dygn sedan hade inte det varit möjligt, för då satt jag och fyra andra aktivister i burar på Gustav Adolfs torg i Malmö. I ett dygn hungerstrejkade vi för att uppmärksamma djurförsök mot apor på smittskyddsinstitutet i Malmö. Sminkade till apor och med endast vatten att dricka ville vi väcka opinion mot djurförsök, början på en kampanj för att förbjuda primatförsök i Sverige.

SMI är det enda djurförsökslaboratorium i Sverige som fortfarande använder apor i försök, de har nu 49 st kvar i sina burar. Försök på alla människoapor och flera andra raser är redan förbjudna, nu är det makakerna som får lida istället. De föds upp i Asien, främst i Kina som inte har några lagar som skyddar djuren. De fraktas den extremt långa sträckan i trånga burar, många avlider på vägen. Framme på SMI får de leva ca fem år (i frihet blir de runt 20), om de inte redan dött av experiment eller vanvård dödas de. På SMI forskas kring smittbara sjukdomar till exempel HIV, men eftersom apor inte utvecklas HIV på samma sätt som människor kommer man inte fram till några resultat och forskningen kan till och med vara missvisande. SMI har många gånger fått anmärkningar på deras behandling av djuren som är under all kritik.

Men det var inte bara aporna som dök upp i tankarna under timmarna i buren. Det var inte hungern som var det värsta, det var tristessen. Vi pratade ibland med människor som undrade något eller med varandra, men för det mesta satt vi mest och tittade rakt fram eller försökte sova. Det spelade ingen roll om man var trött eller pigg, det enda vi kunde ha att göra var ju ändå bara att sitta där, på gränsen till apati ibland. Vi satt där ett dygn. De flesta andra djur är inspärrade hela sina liv.

Vi fick väldigt mycket positiv respons, all media som kom dit verkade vara på djurens sida, och mängder med människor var intresserade och berömde vår insats. Vi fick in massor med pengar till vårt arbete för djuren, och flygbladen tog slut. Men det fanns vissa människor som inte kopplade länken mellan djurplågeri och vår aktion. När de såg en individ i bur verkade de se sig själva i en maktposition, genom galler kan tydligen vad som helst sägas. Sen hade förmodligen inte de här människorna tänkt så mycket på va de sa, eller tänkter särskilt mycket överhuvudtaget, men vi fick en ganska bra bild av hur de stackars djuren på zoo känner sig.

Avslutningsvis vill jag faktiskt rekommendera andra att fasta (obs inte hungerstrejka), för att rensa ur kroppen och för att en vegoburgare och kakor aldrig har varit så gott efteråt!

6 kommentarer:

  1. Härligt initiativ. Förstår att det var jobbigt att sitta inspärrad så "lång" tid. Självklart skall inte djur plågas, men jag kan inte låta bli att tycka medicinsk forskning i vissa fall är rättfärdigad, för visst måste man ändå prioritera sjuka människor i första hand? Med detta menar jag givetvis inte att man ska forska på djur i "onödan" eller missköta dom, men det förstår du säkert.

    All form av forskning som gäller kosmetika och annat trams bör förbjudas omgående dock :)

    Kul med ett blogginlägg igen förövrigt!

    SvaraRadera
  2. Jag tycker aldrig att det är ok att utnyttja ett annat djur för sina egna syften, mänskligt eller icke mänskligt. Finns ingen anledning till att andra djur skulle få ta konsekvenserna av det mänskliga samhällets problem.

    tack!

    SvaraRadera
  3. Okej, känner bara rent spontant att om någon nära och kär inte skulle överleva om det inte vore tack vara medicin som kommit fram av djurförsök skulle jag inte klaga...

    SvaraRadera
  4. Skulle det vara ok om de testade på människor också då? Att utnyttja de som inte kan försvara sig eller föra en egen talan kan enligt mig aldrig vara rätt, vad man än får ut av det i egen vinning.

    SvaraRadera
  5. De testar väl mediciner på människor också? Klart det inte är okej, men jag skulle känna mig som en hycklare om jag inte sa att jag utan problem skulle använda mediciner som testats på djur om det handlade om att rädda livet på, säg mina barn. Om det gör mig till ett monster eller en bra förälder är får väl var och en ta ställning till.

    Misstänker att jag redan nu (kanske du också?) använder medicin vi inte skulle ha utan den typen av forskning, tyvärr ._.

    SvaraRadera
  6. Intressant bild, och diskussion för all del!

    Något som är fruktansvärt intressant att diskutera är de olika organismernas "värde" i den klassiskt, biologiska indelning som präglar oss människor i samhället. För att exemplifiera drar jag det exempel som fick mig att haja till.

    I skolvärden finns det en regel som säger att om man ska upprätta ett akvarium inom skolans område måste man ha särskilt tillstånd. Det regeln mer generellt säger är att man måste ha särskilt tillstånd för att ta med, visa upp, och "förvara" ryggradsdjur (vertebrater) inom skolans område. För att tydliggöra detta kan man som lärare och elev alltså mer frikostigt ta med sig ryggradslösa (invertebrata) djur som alltså inte alls går under samma stränga kontrollsystem.

    Det är antagligen ingen slump varför ni valde just primater som försöksdjur vid eran demonstration. Primater är faktiskt den ordning i djurvärlden som vi själva tillhör. Och det är få som inte känner till likheten, rent genetiskt, mellan oss och aporna. Om jag dessutom får gissa vilt så chansar jag på att ni klädde ut er som Schimpanser och inte Lemurer. Även här finns det grader av biologiska kopplingar till människan som jag dock inte tänker gå in på djupare.

    Avslutningsvis vill jag säga att ni genom detta eleganta val av försöksdjur antagligen har påverkat många människor, genom just denna likhet. Hade ni valt bananflugor i Greger Mendels ära hade nog inte lika många påverkats av ert skådespel, men det hade varit en snygg och utmanande show.

    Fullständigt avslutningsvis tycker jag dock man ska vara försiktig med att rangordna djur i världen. De synbara morfologiska skillnaderna behöver inte alltid ha betydelse för djurets fysiska och psykiska lidande.

    SvaraRadera