Dag 16

Idag saknar jag Sverige sa jag skriver pa svenska... En vanjer sig. Dagens insikt: Det spelar verkligen ingen roll vart du ar, vad du har eller vad du gor, sa lange du har karlek. Har anat eller vetat detta innan, men aldrig riktigt insett det forran nu. Saknar mina familjer sa valdans mycket nu, att jag hade statt ut med 30 graders minus bara for att fa kramas lite. JAJA, det att jattevackert har, jag har traffat manga fina manniskor, jag kommer traffa manga manga fler under min vistelse och skapa starka vanskapsband.

Det jag vill saga ar nog, att man vanjer sig vid allting. Oavsett vart du lever sa far du en vardag, du vanjer dig vid vackra solnedgangar, du vanjer dig vid att vara fattig och du vanjer dig vid att ha ett jobb. Det gar alltid att langta bort till nagot annat. Lugnet och sinnesfriden kommer inifran, skrattet och narheten kommer fran manniskor i din narhet. All you need is love. Och ja, jag vet, det kanns som en sjalvklarhet, men jag drommer mig ofta bort nar saker kanns trist, och glommer. Sa, den basta medicinen for mig just nu ar nog att meditera. Och att ge karlek, for da far du karlek tillbaka!