Dag 60 fodelsedagar och (icke)vald

"Men det ar ingen vanlig dag for det ar mammas fodelsedag hurra hurra hurra!" Upp tidigt for att skicka ett langt mejl till mamma innan jobbet men sa kom jag ihag att min mejl inte fungerar pa den har datorn.. Ajsing. Men jag skickar sen mamma, och forsoker ringa, runt 11.30 din tid blir det nog. Puss!

Manga fodelsedagar nu, i lordags firade vi Khaleds 28e genom att aka till Pondi, ata gott och dansa. Pa kvallen somnade jag framfor lagerelden, men vaknar plotsligt av ett konstigt skrapande inne i orat. Forsoker peta och skaka, men lik forbannat kanns det som nagonting- nagon- traskar omkring pa min trumhinna. Hela natten fortsatter det, och det ar inte forran pa morgonen efter som jag lyckas fa grepp om en stor svart skalbagge som irrat sig in i mina horselgangar. Jag tror att hon var lika glad som jag over att skiljas at, trevligare sovkamrater finns faktiskt. Insekter... Inte nog med att flugjavlarna alltid oversvammar vara infobord (de vill at veganosten), det nya huset kryllar av sma roda myror. Som tar sig in i stangda matlador, i kikartorna, i riset, i kakpaketet,i bananerna... Vanligtvis kor jag hart med ickevaldsprincipen, men nar det kommer till dessa myror ar det fan nog.

Och idag ar jag faktiskt bjuden pa fodelsedagskalas har ocksa, med god mat och lagereld, men forhoppningsvis utan fler nattliga orongaster.

Dag 49. Farliga natter och vanskap

Sondag, harliga sondag. Borjade dagen med kramar, fortsatte med massage, yoga och solsken och leenden. Och mat. Valbehovligt, efter en stressig vecka med mycket datorjobb, deadline for en artikel och forberedelser for festivalen i Solitude, som gick av stapel igar och var hellyckad! Salde vegoost, hade manga positiva samtal om veganism och fick folk att inse att det som de flesta sager att de inte kan byta bort, namligen osten, ar bade nyttig och god vegansk, och dessutom tillverkad utan lidande. Vid skymning packade vi in grejorna i en hydda och dansade tills benen varkte- och det var dags att aka hem. Tyvarr trodde min van som jag skulle kora med att jag redan akt, och drig ivag utan mig. Sa det vara bara att puttra ivag ensam langs de morka vagarna, men hur troligt ar det att nagot hander? Sa, nastan framme i byn, ser jag nagot misstankt lite langre fram. Mina farhagor besannas nar nagra man kor ut sina moppar och blockerar vagen. Jag har hort manga historier om hur det ar ett av deras satt att stoppa folk som de vill sno pengar av (i basta fall), om de inte kanner for att valdta eller misshandla. I mitt huvud har jag alltid forestallt mig att jag ifall det hander ska slanga mig pa bromsen och vanda. Och det ar exakt vad jag gor (tacka kara reflexer), och gasar for allt vad jag ar vard at hallet jag kom ifran, hela vagen tillbaka till Solitude. Som tur var nojde de sig med att skrika efter mig istallet for att folja efter mig. Och vilka fina vanner jag har som plockade med mig hem till sig, fixade varm choklad och kex, skamtade, kramades och baddade ner mig ikladd nytvattad pjamas. Att vakna av tusen faglars sang i en djungel imorse gjorde ocksa sitt for att ersatta radsla och ilska med karlek.

Dag 41 carpe diem och karljavlar

Att vara utan mobil ar valdigt frigorande. Du lever for stunden, tar dagen som den kommer, utan att planera sa forbaskat mycket. men nar du for tredje gangen eker hem till vannen for ett spontant "vi lever for dagen"- besok och han for tredje gangen inte ar hemma, borjar det har med att ringa innan kannas som ett ack so oskyldigt och behovligt snedsteg fran Carpe Diem- filosofin. (det ar for ovrigt han som ar utan mobil, inte jag). Sa det blev att satt sig pa moppen och puttra tillbaka langs strandvagen. Langre an sa aker jag namligen inte sjalv pa kvallen, hur mycket bion eller vannerna an lockar.
Nar jag var runt 17 bestamde jag mig- jag ska fan inte vara radd! Jag var trott pa alla formaningar om att inte ga sjalv, inte ha pa sig det, inte gora sa. Jag hade nyss last bade Linda Skugge och Katarina Wennstam och jag var forbannad! Tankte nagon tanken att gora nagot mot min vilja, kunde de minsann vanta sig motstand. Jag vet inte hur mina fantasier om kataresparkar hade artat sig i verkligheten eftersom det narmaste jag nagonsin kommit ett slagsmal ar att brottas med min syster i kokssoffan, men vill inbilla mig att attityden kunde skramma ivag en och annan karlslok.
Men- de har snubbarna ar inte nagra fulla tonarskillar pa vag hem fran krogen (aven om det ar illa nog). Det har handlar om tav gang som sadar nagon gang i halvaret tycker det ar nodvandigt att hacka ihjal nagon i det andra ganget med en machete, och darimellan sysselsatter sig med att misshandla aldre damer, gruppvaldta tjejer och rana nagon nar pengarna tryter (eller om de bara glomt planboken hemma). Med tanke pa att det hela borjade med att de dodade ett vittne och polisen verkar lika radd som de stackars familjerna till gangmedlemmarna, sa vet jag inte om vare sig min sjalvforsvarsspray eller for den delen en val riktad pungspark skulle gora susen.
Sa nar skymningen faller blir det att vacker pallra sig hem fran allting vad socialt umgange heter och lasa mina bocker, gora min yoga och avsluta med att rakna ihop utgifterna for dagen. Morr... Karljavlar! Jag vet att MAN inte ska generalisera, men nar horde du senast om ett gang kvinnor som i skydd av morkret stoppade man pa mc genom att sla dem pa armarna, valdtog dem och hotade att sla ihjal dem om de anmalde?
HEJA MATRIARKATET!

Dag 32. Fasta och forstelse

Losning pa magproblem? Sluta ata... Har inlett en fasta, for att ge magen lite andrum. Mar battre fysiskt an pa lange, sa varfor inte. Far ta det lite lugnare nagra dagar, och sen borja med shakes och lattare mat. Hoppas pa att bli av med sockersuget och "matberoendet" ocksa (ater konstant, har dar jag faktiskt har rad!)

Flyttade in i huset igar, kanns riktigt bra. Ska inleda lite egna projekt, som filmvisning, matlagning, och salja vegoost pa marknaden. Hade ett langt prat med Nandita, min "chef", om den basta vagen till att na fram till folk och fa dem att bli veganer. Hon menar att manniskor endast gor bestaende forandringar i sin livsstil, om de har nagot att vinna pa det, som en battre halsa. Jag vill tro att manniskor faktiskt kan forandras av omtanke, att de kanner att de vill gora det "ratta" och inte vill att deras mat ska ha lett till lidande. Jag vet manga som blivit veganer enbart pa grund av att de bryr sig om djur (halso- och miljoaspekten ar bonus). Fragan ar kanske om de alltid kommer vara det, eller om forandrat umgange och andra intressen skulle kunna skapa andra prioriteringar. Jag kommer alltid vara vegan. Aven om jag slutar bry mig om djur, slutar bry mig om miljon, slutar bry mig om social rattvisa, sa mar jag sa daligt av animalier att det skulle vara omojligt att ata dem.

I Malmo ar de flesta jag kanner veganer, och jag umgas inte sa mycket med kottatare eller vegetarianer. Men har har jag bara traffat pa kanske tio veganer, och jag traffar mycket folk. Jag kan forsta manniskor nar de inte vet nagot om djurens situation, nar de inte har koll pa vad som orsakar miljoforandringar, eller nar de helt enkelt inte kommit i kontakt med tanken att icke-manskliga djur ska respekteras och har ratt till sitt eget liv. Men folk som ar miljomedvetna, folk som faktiskt vet och bryr sig, hur kan de ata animalier? I Auroville ater prakiskt taget ingen kott, men i samtal sager de flesta att de ater kott i sitt hemland, och som sagt, veganer ar sallsynta. Jag vet inte... tranar mig i att forsta. Maste forsta hur folk tanker for att kunna forandra.

Dag 30

Idag fyller jag ar, tjoho. Jobbat pa farmen men fina manniskor dar nu sa det ar bara mys! Ata gott ikvall tillsammans i Solitude, och imorgon flyttar jag tillbaka till huset och jobbar med djurratt igen. Ska blir harligt! Och Gabbi kanske kommer hit, JA JA JA! Frid och lycka!

Dag 24

Var tvungen att aka in till Pondicherry for att fixa linser. Auroville ar inte riktigt Indien, det ar valdigt vasterlandskt. Sa det blir lite som att titta ut ur sin trygga hala, att hoppa in i bussen och skumpa fram till en stad. Massor avgaser, massor manniskor, men en trevlig fransman och texten "100% vegan" pa paketet till en Rawfood- godis gjorde dagen.

Dag 23

Borjar tappa rakningen nu... Men tre veckor har redan gatt, sa mycket vet jag och det ar laskigt! Livet flyter pa pa farmen, trevligt folk, inte traffat sa manga veganer an vilket kanns lite sorgligt, men maten pa farmen ar iallafall vegansk. Funderar pa att ta nagra veckor och aka runt, kanske kanske aka upp till Nepal... Men tror inte det, det ar langt oh manga timmar pa tag, och manga manniskor. Vart jag an aker kommer jag nog inte hitta ett manskligt samhalle jag ar bekvam i. Natur<3

Nyar! Det var fett. Startade med gottig middag, innan vi drog ut i odemarken for att dansa. Hann inte innan tolvslaget sa det firades med kramar under stjarnorna. Efteratt ha studsat fram pa vagar (?) ett tag och foljt musiken, nar vi malet- trancerave. Dansade dansade dansade, sov en stund, dansade igen. Motorcykeln ramlade pa vagen tillbaka och skrapade upp benet, blev annu mer osaker for att aka mc, speciellt har dar ingen har hjalm och folk ar galna. Gillar min cykel. Vi kanske inte ar sa snabba, men vi kommer fram! Nu ska jag bli stark pa traningen. Skickar varme till Sverige!