Dag 49. Farliga natter och vanskap

Sondag, harliga sondag. Borjade dagen med kramar, fortsatte med massage, yoga och solsken och leenden. Och mat. Valbehovligt, efter en stressig vecka med mycket datorjobb, deadline for en artikel och forberedelser for festivalen i Solitude, som gick av stapel igar och var hellyckad! Salde vegoost, hade manga positiva samtal om veganism och fick folk att inse att det som de flesta sager att de inte kan byta bort, namligen osten, ar bade nyttig och god vegansk, och dessutom tillverkad utan lidande. Vid skymning packade vi in grejorna i en hydda och dansade tills benen varkte- och det var dags att aka hem. Tyvarr trodde min van som jag skulle kora med att jag redan akt, och drig ivag utan mig. Sa det vara bara att puttra ivag ensam langs de morka vagarna, men hur troligt ar det att nagot hander? Sa, nastan framme i byn, ser jag nagot misstankt lite langre fram. Mina farhagor besannas nar nagra man kor ut sina moppar och blockerar vagen. Jag har hort manga historier om hur det ar ett av deras satt att stoppa folk som de vill sno pengar av (i basta fall), om de inte kanner for att valdta eller misshandla. I mitt huvud har jag alltid forestallt mig att jag ifall det hander ska slanga mig pa bromsen och vanda. Och det ar exakt vad jag gor (tacka kara reflexer), och gasar for allt vad jag ar vard at hallet jag kom ifran, hela vagen tillbaka till Solitude. Som tur var nojde de sig med att skrika efter mig istallet for att folja efter mig. Och vilka fina vanner jag har som plockade med mig hem till sig, fixade varm choklad och kex, skamtade, kramades och baddade ner mig ikladd nytvattad pjamas. Att vakna av tusen faglars sang i en djungel imorse gjorde ocksa sitt for att ersatta radsla och ilska med karlek.